Barnens sagolika ramadankalender

Trettio dagar fyllda med islams grunder, profeter, hjältar, äventyr, sagor, sånger och filmer.

Dag 9

Asalaam aleikum.

Tänk att vi redan vet vilka profeterna Muhammed, Adam, Nuh, Daniel, Salih, Yunus och Lut var. Idag ska vi lära känna Hud och Ayub.

Alla dessa profeter försökte få människor i sin omgivning att tro på Allah. De försökte även förklara vad Domedagen, Paradiset och Helvetet är.

 

Domedagen

Enligt islam, liksom många andra religioner, ska Domens dag komma till oss människor fortare än vi anar. Det finns många tecken när Domedagen närmar sig. Ett är att solen kommer att gå upp i väster.

solen.jpg

På Domens dag kommer alla döda att väckas till liv igen. Denna dag kommer att vara början på det liv som aldrig slutar.

På Domens dag kommer alla människors gärningar att vägas på en våg och alla får veta om de kommer att leva en evighet i Paradiset eller i Helvetet.

 

Paradiset och helvetet

Vi människor har inte förmåga att förstå hur fint paradiset är eller hur hemskt helvetet är. Koranen är fylld med liknelser för att vi ska kunna ana ungefär hur det kommer att vara. Vad vi vet är att Paradiset (Jannah) är en plats där man kommer att vara lycklig i en evighet och Helvetet (Jahnnam) är en plats där man kommer att plågas i en evighet.

Det finns ingen som skulle välja helvetet om de visste hur hemskt det kommer att vara. Därför är det viktigt att försöka vara en god människa. Vi vill alla till paradiset. Att få komma till en plats där man är lycklig för evigt, det är värt alla prövningar.

 

 

Iblis och djinner

Inom kristendomen tror man att djävulen härskar i helvetet, men inom islam kommer Iblis  även kallad Shaitan (satan, djävulen) att skickas till Jahnnam för att få sitt straff precis som vissa av människorna. I motsats till den kristna traditionen benämns Iblis som en djinn i koranen, inte som en ängel.

Djinner är skapade av en rökfri eldsflamma. I Koranen står: Vi har skapat människan av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja, och dessförinnan skapade Vi de osynliga väsendena av ökenvindens eld. (Koranen 15:26-27) Likt människan så anses djinnerna vara skapade för att tillbe Allah. Djinnerna liknar människor på det sättet att de äter, ingår äktenskap, får barn och kan dö. De ska precis som människorna dömas på domedagen och hamna i paradiset eller helvetet.

Hur kommer det sig att Iblis vill oss människor så ont?

Då Allah beordrade alla änglar och djinner att falla på knä inför Adam vägrade Iblis. Han var full av avundsjuka och ansåg sig vara högre stående än Adam. Det var efter det som han fick namnet Shaitan som betyder ond eller djävul. Iblis försöker sedan dess att fresta människor att avvika från Allahs väg på alla möjliga sätt. 

 

 Profeten Sulaiman (Salomon) och djinnerna.

Efter sin fars död blev Sulaiman kung. Han bad Allah om ett konungadöme som ingen annan efter honom skulle ha. Hans önskan beviljades. Förutom visdom så hade Allah välsignat Sulaiman med många andra färdigheter. Han kunde styra över vindarna och förstå och tala till fåglar och djur. Allah befallde honom att lära både jinner och människor att bryta jorden så att de kunde få ut dess järn och mineraler för att kunna tillverka verktyg och vapen. Sulaiman hade även en koppargruva som var en mycket ovanlig metall på den tiden.

En dag så samlade Sulaiman sin armé, som bestod av män, jinner, fåglar, och djur. De marscherade mot ett land som hette Askalon. När de passerade genom en dal så såg en myra den annalkande armén och han ropade för att varna de andra myrorna: "Spring till era hem! Sulaiman och hans armé kommer kanske att krossa er omedvetet annars!" Sulaiman, som hörde myrans rop, log Han var glad att myran visste att han var en profet och att han inte skulle skada Allahs skapelse medvetet. Han tackade Allah för att Han räddat livet på myrorna.

Sulaimans arbete i gruvorna utfördes i stor utsträckning utav jinner. Detta var ett straff för deras synder när de hade fått folk att tro att de var allsmäktiga, kände till det fördolda, och kunde förutse framtiden. Som en Profet så var det Sulaimans plikt att bekämpa och få bort en sådan falsk tro bland sina följeslagare.

Sulaiman levde mitt i sin prakt, och alla varelser var hans undersåtar. Då föreskrev Allah, den Allsmäktige, att han skulle dö. Hans liv och död var fulla av under och mirakel; så hans död var i samspel med hans liv, ära och prakt. Hans död var, precis som hans liv, unik. Han satt och höll i sin stav, och observerade jinnerna när de arbetade i gruvan. Han dog när han satt i denna ställning. Under en lång tid så var det ingen som lade märke till hans död, eftersom han satt upprätt. Jinnerna fortsatte med sitt arbete i tron att Sulaiman vakade över dem. Många dagar senare så kom en hungrig mask och började att äta av Sulaimans stav. Den fortsatte att äta av den nedre delen av staven ända tills den föll ur Sulaimans hand, och hans kropp föll till marken. Folk skyndade till honom och insåg att han hade dött för länge sedan och att jinnerna alltså inte kunde förutse framtiden eller se in i det fördolda, för om de hade kunnat göra det så hade de inte fortsatt att arbeta i tron att Sulaiman var vid liv.

 

Profeten Hud förklarar Domens dag

Profeten Hud levde bland ett folk som hete Ad. De byggde höga byggnader och var väldigt rika och skytsamma. De trodde på flera gudar.

Hud's folk såg sig omkring och tyckte att de var de starkaste på jorden, så de blev högmodigare och trotsigare. De argumenterade mycket med Hud. De frågade: "O Hud! Säger du att senare när vi dör och förvandlas till jord, så kommer vi att återuppstå?" Hud svarade: "Ja, ni kommer att återvända på Domens Dag och var och en av er kommer att bli frågad om det som han har gjort."

Ett rungande skratt hördes efter Hud's sista uttalande. "Vad konstiga Hud's utlåtanden är", muttrade de bland sig själva. De trodde att när en människa dör så förmultnar hans kropp och han förvandlas till jord, och som sedan sveps iväg med vinden. Hur skulle något sådant kunna återvända till sin ursprungliga form? Vad är meningen med Domedagen? Varför återuppväcks de döda? Hud lyssnade tålmodigt på deras frågor. Han talade sedan till dem angående Domens Dag. Han sade att tron på Domens Dag hör ihop med Allah's Rättvisa, och han lärde dem samma saker som de tidigare Profeterna gjort.

Hud förklarade att rättvisan krävde en Domens dag eftersom det inte alltid är det goda som segrar i detta liv. Ibland så segrar det onda över det goda. Skall sådana brott få förbli ostraffade? Om vi antar att det inte fanns någon Domens Dag då skulle det vara en oerhörd orättvisa. Så därför visar Domens dag vidden av Allah's slutgiltiga rättvisa. Hud talade till dem om alla dessa ämnen. De lyssnade, men de trodde inte på honom.

Allah straffade dem för deras högmod.

Först skickade Allah en torka över landet.

Sedan skickade Alla en bitande kall vind som skakade om allt. Den blev värre och värre för var dag som gick. Folket försökte fly, men stormen förintade alla förutom Hud och hans följeslagare.

 

Profeten Ayoub (Job) och Iblis

Iblis fick vid ett tillfälle höra att "Nu för tiden är den bästa varelsen på jorden Ayoub, en man av ädel karaktär, som visar stort tålamod och som alltid kommer ihåg sin Generöse Herre. I gengäld så har Allah välsignat honom med ett långt liv och rikligt med tjänare, och även med att de fattiga och behövande får del av hans framgång; han föder och klär de fattiga och köper slavarna för att frige dem. Han får de som tar emot hans välgörenhet att känna det som om det är DE som gör honom en tjänst. Ja, det är så vänlig och taktfull han är."

När Iblis hörde allt detta blev förnärmad. Han planerade att fresta Ayoub till korruption och förnekande, så han skyndade sig till honom. Han försökte störa Ayoub från hans bön genom att viska till honom om de goda sakerna i livet, men Ayoub var en sann troende och han lät inte dessa onda tankar fresta honom. Detta störde Iblis ännu mer och därför så hatade han Ayoub mer och mer.

Iblis klagade till Allah. Han sa att även om Ayoub prisade Allah så gjorde han inte detta utav uppriktighet, utan för att behaga Allah så att hans rikedom inte skulle tas ifrån honom. Det vara bara ett spel för gallerierna, och allt på grund av girighet. "Om Du tar bort hans rikedomar så skall Du se att hans tunga inte längre kommer att nämna Ditt Namn och hans böner kommer att upphöra.

Allah sade till Iblis att Ayoub var en av hans mest hängivna Tjänare. Ayoub dyrkade inte Honom på grund av gåvorna; hans dyrkan utgick från hjärtat och hade ingenting att göra med världsliga ting. Men för att bevisa för Iblis djupet av Ayoub uppriktighet och tålamod, tillät Allah Iblis att göra vadhelst de önskade med Ayoub's egendomar.

Iblis var mycket nöjd. Han gav sig av för att förstöra Ayoub's boskap, tjänare och gårdar ända tills han var helt utan ägodelar.  Sann till sin tro så sa Ayoub: "Det som Allah har tagit ifrån mig tillhör Honom. Jag var bara Hans förtroendeman ett litet tag. Han ger till den Han vill och Han håller tillbaka [Sina gåvor] för den Han vill." Med dessa ord så föll Ayoub åter igen ned i prostration till sin Herre."

När Iblis såg detta så blev han frustrerad. Igen så stod han inför Allah och klagade: "Jag har tagit alla Ayoub's tillhörigheter, men han är fortfarande tacksam till Dig. Men han döljer bara sin besvikelse, för hans verkliga tillgångar är hans många barn. Förälderns verkliga prövning är genom dennes barn. Du kommer få se hur Ayoub förnekar Dig."

Allah gav Iblis bemyndigande men varnade honom att detta inte skulle minska Ayoub's tro på Honom,och ej heller hans tålamod. Igen började Iblis att utföra sitt hemska dåd. Han skakade grunden till huset där Ayoub's barn bodde och fick huset att kollapsa i det att han dödade allihop. Sedan begav han sig till Ayoub utklädd till en man som kommit för att dela med sig av sorgen. I en tröstande ton så sade han: "Omständigheterna kring dina barns död är verkligen sorglig. Din Herre belönar dig sannerligen inte på rätt sätt för alla dina böner." När han sagt detta så väntade Iblis ivrigt och hoppades att Ayoub nu var redo att förneka Allah.

Men igen så gjorde Ayoub honom besviken genom att säga; "Allah ger och Allah tar. Ibland är Han nöjd med våra gärningar och ibland är Han missnöjd. Även om något är bra eller dåligt för mig så kommer jag fortsätta att vara ståndaktig i min tro och jag kommer fortsätta att vara tacksam gentemot min Skapare." Sedan prostrerade Ayoub sig inför sin Herre. Detta gjorde Iblis rasande.

Iblis kallade till Allah: "O Min Herre! Ayoub's egendom är borta, hans barn döda, men han är fortfarande frisk till kropp och själ. Så länge som han har hälsan kommer han att fortsätta att dyrka Dig i hopp om att återfå sin egendom och nya barn. Ge mig bemyndigande över hans kropp så att jag kan försvaga den. Han kommer sannerligen då att strunta i att dyrka Dig och genom det bli en av de olydiga.

Iblis fick det bemyndigande som han bad om men samtidigt så gjorde Han detta på ett villkor: "Jag ger dig bemyndigande över hans kropp men inte över hans själ, intellekt eller hjärta, för det är i dessa ställen som kunskapen om Mig och Min religion har sin boning."

Iblis började då att ta ut sin hämnd på Ayoub's kropp och fyllde den med sjukdomar ända tills den endast var skinn och ben och han led av olidliga smärtor. Men genom hela detta lidande så var Ayoub stark i sin tro, och han bar alla svårigheter med tålamod utan att beklaga sig. Allahs rättfärdige tjänare gav inte upp eller gick till andra för hjälp. Han fortsatte att hoppas på Allahs Barmhärtighet. Även nära släktingar och vänner övergav honom. Det var endast hans snälla och kärleksfulla fru som stannade hos honom. I denna nödens stund så överöste hon honom med omtanke, kärlek och vänlighet. Hon förblev hans själsfrände och gav honom tröst under alla dessa år av svårt lidande.

Det var därför som Iblis blev desperat. Iblis begav sig därför till Ayoub's hustru i formen av en man, "Var är din man?" frågade han henne. Hon pekade på en nästan livlös skepnad som låg hopkrupen på sängen och sade: "Där är han, svävande mellan liv och död."

Iblis påminde henne om de dagar då Ayoub hade god hälsa, rikedomar och barn. Plötsligt så kom alla svåra minnen om dessa års lidanden över henne, och hon började att gråta. Hon sade till Ayoub:

"Hur länge skall du bära denna tortyr från din Herre? Skall vi vara utan egendomar, barn eller vänner för alltid? Varför åkallar du inte Allah så att Han tar bort detta lidande från dig?"

Ayoub stönade, och med en svag röst så sade han:

"Iblis måste ha viskat till dig och gjort dig missnöjd. Säg mig hur länge jag åtnjöt goda hälsa och rikedomar?"

Hon svarade: "Åttio år."

Då svarade Ayoub: "Och hur länge har jag lidit som jag gör nu?"

Hon svarade: "Sju år:"

Ayoub's blev arg över att hon var missnöjd med det öde Allah hade beslutat om.

Bittert gråtande och med ett tungt hjärta, så lämnade hon honom och sökte tak över huvudet någon annanstans. I detta försvagade och hjälplösa tillstånd vände sig Ayoub till Allah. Inte för att klaga, utan för att söka Hans Barmhärtighet.

"Och [minns] Job, hur han ropade till sin Herre: 'Jag har prövats av olyckor och elände, men Du är den Barmhärtigaste av de barmhärtiga!'

Och Vi hörde hans bön och befriade honom från det onda som [plågade] honom och gav honom åter [dem av] hans familj [som Vi tagit ifrån honom] och Vi fördubblade deras antal som en särskild nåd från Oss och som något att bevaras i minnet av alla som ägnar Oss sin dyrkan."

Ayoub återfick snabbt sin goda hälsa. Under tiden så klarade inte hans trogna hustru att vara ifrån honom längre så hon återvände och bad om hans förlåtelse. När hon kom in i huset så häpnade hon över den stora förändring som skett: Ayoub var frisk igen! Hon omfamnade honom och tackade Allah för Hans Barmhärtighet.

I Koranen står det så här om Ayoub:

"Vi såg hans uthållighet och tålamod, en sann [Guds] tjänare! Han vände alltid tillbaka till Oss med ångerfullt sinne."

Ayoub var alltid ångerfull och han tänkte på Allah med tacksamhet, tålamod och ståndaktighet. Detta var orsaken till hans räddning.

 

Nu kommer de två sista delarna om profeten Muhammed:

 

 

Vi ses imorgon, inshallah.

 

 

Dag 10

 

Asalaam aleikum

Tänk att det redan är dag tio av Ramadan. En tredjedel av denna underbara månad har snart passerat. Men vi har samtidigt hunnit att lära oss mycket. Igår pratade vi om paradiset och helvetet. Inom kristendomen tror man också på domedagen, paradiset, helvetet och att det bara finns en Gud. Idag ska vi lära oss lite om vad som skiljer islam från kristendomen. Vi ska få veta mer om profeten Isa (Jesus) och hans mor Mariam (Maria).

 

 

 

Profeten Isa (Jesus)

Mariams mor Hannah var en troende muslim. Hon var mycket omtyckt och repekterad men hon var ledsen över att hon inte fått något barn. Därför bad hon till Gud om ett barn varje dag. När hon bad erbjöd hon sitt barn till att gå i tjänst i Jerusalems tempel. Allah beviljade hennes vädjan. Det lilla barnet fick namnet Mariam. Hannah tackade Allah för Hans gåva. Hon lindade in bebisen i en sjal och lämnade över henne till de äldste i templet.

Mariam växte upp i templet och tillbringade hela sitt liv med att lära sig Torat och att be. Hon var ren och from. Hennes ingifta morbror Zakariya besökte henne dagligen för att se efter hennes behov. En dag så förvånades han över att se färsk frukt i hennes rum. Han frågade hur frukten hade hamnat där. Hon svarade att den var från Allah, eftersom Han ger till den som Han vill. Genom detta så förstod Zakariya att Allah hade upphöjt Maryams ställning över andra kvinnor.

En dag när Mariam var i templet kom en ängel till henne. Ängeln berättade att Alllah hade skickat honom för att berätta att hon hade utsetts till att föda ett barn som skulle bli en stor profet. Mariam blev förvånad och frågade hur hon kunde få ett barn utan en man. Ängels svarade: Allah gör vad Han vill.

Efter några månader märkte hon att hennes mage började växa. För att människorna inte skulle märka det så bestämde hon sig för att lämna templet och fly. Hon bodde ensam i ett hus utanför staden. Tiden gick och en dag fick hon värkar och förstod att barnet skulle födas. Hon gick och satte sig under en palm. Hon var helt ensam. Hon födde en pojke som hon gav namnet Isa (Jesus).

Profeten Isa växte upp bland de andra barnen. Han hade ett stort intresse för islam. När Isa var 30 år fick han en budskap om Islam (injeel, evangelium) som han skulle sprida. Han började med de religiöst kunniga som arbetade i templet och samlade pengar från de fattiga. De blev rädda att Isa skulle ta makten från dem och de gaddade ihop sig mot honom. Profeten Isa lämnade dem och började sprida Islam bland vanligt folk. Allah hjälpte honom med mirakel för att få folk att tro på honom. Profeten Isas anhängare var fattiga och hade få ägodelar. En dag när maten var på väg att ta slut fick Isa Allahs hjälp att mångdubbla maten så att den räckte till alla fattiga som behövde få mat. Efter miraklet började fler och fler tro på vad Isa predikade och övergå till Islam. 

Templets folk kände sig hotade av Isa och bestämde sig för att döda honom. De gick till kungen för att varna honom för Isa. De ljög för kungen och berättade att Isa försökte att samla folk omkring sig för att ta makten av kungen. Kungens soldater gick ut för att leta efter honom med de hittade inte honom. Däremot fann de en man som liknade honom. Han togs till fånga och korsfästes. Allah hade berättat för Isa vad kungen planerade och Allah hjälpte Isa. När Isa var 33 år tog Allah upp Isa till sig.

 

Enligt kristendomen var Jesus Guds son. Han korsfästes och kom tillbaka (återuppstod) från döden. Detta tror inte muslimer. Vi tror att Jesus (Isa) var en av Allahs många profeter.

 

Även de kristna visste att Jesus inte var den sista profeten. En kristen munk vid namn Bahira visste att en ny profet skulle komma och fullborda den gudomliga uppenbarelsen. Detta berättas om Bahira. Profeten Muhammed var tillsammans med sin farbror Abu Talib på en handelsresa till Syrien. Karavanen passerade staden Busra, där det bodde en kristen munk vid namn Bahira i en grotta, i vilken han satt och fördjupade sig i olika kristna skrifter. Han hade ofta lagt märke till karavanerna från Mecka när de drog förbi, men brydde sig inte så mycket om dem. Men just detta år, när Muhammed var med, betedde sig Bahira annorlund jämfört med hur han brukade och bjöd in hela karavansällskapet på middag. Förklaringen till detta var att han redan på avstånd hade lagt märke till Muhammed. Vid närmare undersökning stod det klart för honom att Muhammed var den framtida profet som hans skrifter berättade skulle komma.

 

Idag har vi bl.a. lärt oss om vem Maryam var. Vi ska nu se en film som handlar om fler berömda kvinnor inom islam, Nusaybah bint Kaab och Abu Bakrs dotter Asma:

 

 

Hoppas att ni vill veta mera och att vi ses i morgon, inshallah

 

 

Facebook









(Lämna tom)
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)