Dag 8

Asalaam aleikum.

Igår lärde vi oss om hadither. Profeten Muhammeds sista hustru Maimoonah hade ett fantastiskt minne. Många hadither kommer från en henne. Idag ska vi få läsa om en av dem som handlar om änglar, men först ska vi lära oss mer om änglarna.

Änglarna

Änglarna är skapta av Gud. Allah skapade dem av ljus. Som muslim är tron på änglar en del av religionen.

I Sverige avbildas ofta änglarna som en flicka eller kvinna med vingar liggandes på ett moln. Dessa bilder är inte sanna. De är ej flickor eller kvinnor. Koranen säger i Sura 43:19 Och de tror att änglarna, som är den Nåderikes tjänare, är kvinnliga väsen! Har de kanske bevittnat deras skapelse? Nej, deras påstående skall antecknas och de ska ställas till svars (för det).

Koranen berättar om änglarnas vingar i sura 35:1 Gud ske lov och pris, himlarnas och jordens Skapare, som sänder änglarna som Sina budbärare, försedda med två eller tre eller fyra vingpar.

Änglarna har olika uppgifter. Några änglar är människornas skyddsänglar som följer varje människa genom hela livet. Koranen säger i Sura 13:11 Änglavakter (omger) människan - de går framför henne och bakom henne - och skyddar henne på Guds befallning.

Allt som en människa gör skrivs ned av änglar. Koranen 82:10-12 Och det finns de som vakar över er, ädla skrivare, som (känner er) och vet vad ni gör.

Ängeln Izrail är dödsängeln som hämtar den dödes själ vid dödsögonblicket.

Sura 32:11 Säg: "Dödens ängel, som har satts att vaka över er, skall (en dag) samla in era själar och därefter förs ni åter till er Herre."

Även i graven möts människan av två änglar Munkar och Nakir som frågar ut den döde i graven om hennes gärningar under livet.

Maimoonah bint Harith Al-Hilaliah

Maimoonah kom från en familj av matryrer, krigare och intellektuella. Hon blev änka när hon var väldigt ung. Några år efter Hijra åkte proften Muhammed till Mecka för att göra Umra. När han var klar hade Maimoona fått mottaga proftens förslag om giftemål. Muhammed lämnade Mecka och ungefär nio mil därifrån, vid en plats kallad Saraf, slog han läger. På denna plats firades profetens och Maimoonahs äktenskap. Maimoonahs namn var egentligen Barah, men i Saraf ändrade proften hennes namn till Maimoona. Maimoonah betyder välsignad.

Maimoonah var proftens sista hustru. Hon var 26 år när de gifte sig. Maimoonah hade ett fantastiskt minne. Sjuttiosex hadither kommer från henne. En av dessa är: En morgon verkade profeten bekymrad och han var lika bekymrad på kvällen och morgonen därefter. Maimoonah frågade vad det berodde på. Profeten sa att ängeln Gabriel hade lovat att komma, men han hade inte kommit. Det hade aldrig hänt förrut. Då hittade de en hundvalp under en säng. De jagade ut den och då kom Gabriel. Profeten frågade varför Gabriel ej kommit tidigare. Svaret han fick var att änglar kommer inte till platser där det finns hundar eller bilder.

En av gångerna när Maimoona var i Mecka började hon bli sjuk. Hon bad att få åka till Saraf, den plats där hon gifte sig med profeten. När hon kom till exakt den plats där hon tillbringat sin bröllopsnatt dog hon.

Efter Maimoonahs död sa Aisha; Vid Allah! Maimoonah har dött, hon var den som fruktade Allah mest och hon var en vårdare av vänskapsband.

En profet som mötte tre änglar var profeten Lut. Här kommer berättelsen om Lut:

PROFETEN LUT (LOT)

Lut bodde i staden Sodom (Sadum), som låg vid Döda Havets västra kust.

Denna stad var fylld med ondska. Dess invånare låg i bakhåll för, rånade och mördade resande och gjorde många andra saker som misshagde Allah.

Det var när dessa avskyvärda brott nådde sin kulmen som Allah uppenbarade till Lut att han skulle mana folket att ge upp sitt omoraliska beteende, men de hade sjunkit så djupt ner i sitt omoraliska leverne att de var döva för Lut's budskap. De vägrade att lyssna, även fast Lut varnade dem för Allah's straff. Istället så hotade de med att de skulle jaga honom från staden om han fortsatte att predika.

Allah, den Allsmäktige, uppenbarade:

"[Även] Lots folk beskyllde [Guds] budbärare för lögn. Och deras broder Lot sade till dem: 'Fruktar ni inte Gud? Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på; frukta därför Gud och följ mig! Jag begär ingen lön av er för detta – min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre.'

De sade: 'Lot! Vi svär att [vi] kommer att jaga bort dig [från denna stad], om du inte slutar [med dina förmaningar]!'

[Lot] svarade: 'Jag hör till dem som känner den starkaste avsky för det ni gör!' [Och han bad till Gud:] 'Herre! Rädda mig och de mina från [dessa människor och] deras förehavanden!' Och Vi räddade honom och hela hans familj utom en gammal kvinna, som var bland de som dröjde sig kvar.'"

Det som Luts folk hängav sig åt tyngde hans hjärta. Deras dåliga rykte spred sig genom landet medan han kämpade mot dem. Åren gick och han kämpade vidare med sitt uppdrag men till ingen nytta. Ingen lyssnade på hans kallelse till tro förutom hans familjemedlemmar, och till och med där, i hans eget hushåll, så var det inte alla familjemedlemmar som kom till tro. Lut's fru var, precis som Nuh's fru, en förnekare. Allah, den Allsmäktige, uppenbarade:

"Gud har utpekat Nuh's hustru och Lots hustru som varnande exempel för dem som framhärdar i att förneka sanningen; deras män var två av Våra rättfärdiga tjänare och de svek dem. Men [männen] kunde inte skydda dem mot Guds [straff] och [på Domens Dag] skall de få höra dessa ord: 'Gå in i Elden med de [övriga fördömda]!"

Om ens eget hem skall vara en plats för vila, så fann inte Lut någon sådan, för han ansattes både innanför och utanför sitt hem. Hans liv var som en oavbruten tortyr och han led oerhört, men han förblev tålmodig och ståndaktig gentemot sitt folk. Åren gick, och fortfarande så trodde ingen på honom. Istället så förringade de hans budskap och hånade: "Be då Gud straffa oss om du talar sanning!"

Överväldigad av förtvivlan så vände sig Lut till Allah och bad om seger och att Allah skulle förgöra de korrupta.

Det var därför som änglarna lämnade Ibrahim och begav sig mot Sodom, Lut's stad. De kom till stadens utkanter på eftermiddagen. Den förste personen som såg dem var Lut's dotter, som satt vid floden, och fyllde sin kanna med vatten. När hon lyfte blicken och såg dem så häpnade hon över att det kunde finnas män som var så otroligt vackra på denna jord.

En av de tre männen (änglarna) frågade henne: "O Jungfru! Finns det något viloställe?" Hon kom ihåg sitt folks karaktär och sade: "Stanna här och gå inte in (i staden) förrän jag har informerat min far och återvänt." Hon lämnade sin kanna vid floden och sprang hem det snabbaste hon kunde.

"O Far!" ropade hon. "Tre män frågar efter dig vid stadsporten och jag har aldrig tidigare sett ansikten som deras!"

Lut kände oron gnaga i sitt inre medan han snabbt skyndade sig till sina gäster. Han frågade dem var de kom ifrån och vart de var på väg. De svarade inte på hans frågor. Istället så frågade de om han kunde inhysa dem. Han började att tala med dem och berättade för dem om sitt folks natur. Lut var fylld med motstridiga känslor; han ville övertyga sina gäster, utan att såra dem, att de inte skulle spendera natten där, men samtidigt så ville han erbjuda dem den gästfrihet som en gäst normalt kunde förvänta sig. Förgäves så försökte han få dem att förstå det riskabla i hela situationen. Till sist så bad han dem att vänta tills natten föll för då skulle ingen se dem.

När mörkret sänkte sig över staden, eskorterade Lut sina gäster hem. Ingen lade märke till deras närvaro. Men så fort Lots fru såg dem, smet hon tyst ut från huset så att ingen märkte henne. Snabbt så sprang hon till sitt folk med nyheten och den spreds som en löpeld till alla invånare. Folket sprang mot Lut's hus. Lut blev förvånad över att folket hade upptäckt hans gäster, och han undrade vem som hade informerat dem. Saken stod emellertid klar när han inte kunde hitta sin hustru någonstans. Och detta gjorde honom ännu mer nedslagen.

När Lut såg denna mobb närma sig hans hus så stängde han snabbt dörren, men de fortsatte att banka på den. Han vädjade till dem att lämna hans besökare ifred och att frukta Allah's straff.

Lut's folk väntade tills han hade avslutat sin korta förmaning, och sedan gapskrattade de. De bröt sönder dörren. Lut blev mycket arg, men han var maktlös inför denna våldsamma mobb. Han var oförmögen att hindra deras övergrepp på hans gäster, men han stod på sig och fortsatte att vädja till mobben.

Vid det hemska ögonblicket så önskade han att han hade kraft nog att knuffa bort dem från sina gäster. När de såg hur hjälplös och sorgsen Lut var så sade gästerna: "Var inte orolig eller rädd, Lut, för vi är änglar, och dessa människor kommer inte att kunna skada dig." När de hörde detta så blev mobben skräckslagen och flydde från Lut's hus, samtidigt som de skrek hotelser åt honom medan de sprang. Änglarna varnade Profeten Lut att han måste lämna sitt hus innan soluppgången och att han skulle ta alla i sin familj, utom sin fru, med sig.

Allah hade beslutat att staden Sodom skulle gå under.

En jordbävning skakade staden. Det var som om en enda mäktig kraft hade lyft upp hela staden och sedan kastat den i backen. En störtskur av stenar regnade över staden. Allt och alla förstördes och förintades, även Lut's hustru.

Nu kommer den åttonde delen av filmen om profeten Muhammed:

Imorgon får vi se den sista delen, inshallah.