Dag 6

Asalaam aleikum.

Igår fick vi lära oss om Koranen. Som muslim ska man så långt som möjligt försöka att följa det som står i Koranen. Men ibland är det svårt att veta hur man ska uppträda i vissa situationer om de inte finns omnämnda i Koranen. Då kan man få vägledning av sunna och hadither. Dessa ord ska vi undersöka närmare imorgon, men lite förenklat så är det berättelser som beskriver vad profeten gjorde eller sa att man skulle göra i olika situationer. 

Idag ska vi läsa tre berättelser om profeten. De ger oss en bild av hur profeten levde och varför han var en så god människa. Den första berättelsen handlar om när profeten träffade sin första fru. Den andra berättelsen visar hur profeten levde ett liv utan lyx och allt för många ägodelar. Den tredje berättelsen handlar om hur profeten var som ledare. Alla dessa berättelser visar på hur god Muhammed var och att han levde som han lärde.

Khadijah bint Khawaylid

Som liten växte Khadija upp i lyx. Hon hade ett fint sätt, ljög aldrig, var generös, intelligent och förstående. Innan hon träffade Muhammed var hon väldigt rik. Hon bedrev handel med hjälp av karavaner. Hennes förmåga att bedriva handel gjorde henne till en stor affärskvinna.

Hon hade hört talas om Muhammeds ärlighet och skickade bud om att han kunde få börja arbeta åt henne. Han tackade ja. Det tog inte lång tid innan hon fattade tycke för honom. Khadijah blev Muhammeds första hustru.

Tillsammans fick de sex barn, fyra döttrar och två söner. En av döttrarna var Fatima.

Khadijah var den första som förstod att Muhammed var en profet och sändebud.

Hon tvivlade aldrig på det han sa.

Khadija dog några år före det att Muhammed flyttade till Medina. De var gifta i mer än 24 år. Muhammed klev själv ned i hennes grav för att se att den var som den skulle. Han lade sedan henne försiktigt ned i den.

Hur profeten levde.

En dag gick Omar till profetens hus för att besöka honom. Den välsignade profeten levde i ett litet hus som avgränsade till hans moské. Väggarna var byggda av lera och stenar. Taket var av palmlöv och golvet av sand.

Omar gick in i rummet där profeten låg och vilade. Omar satte sig ner och började iaktta rummet som om han sett det för första gången:

Det fanns ingen säng i rummet. Profeten låg på en matta. En del av hans kropp låg på mattan och den andra på golvet. Mattan var tunn och golvet hårt.

Profeten var klädd i ytterkläder som var sydda av grovt tyg. Han låg på en kudde som var uppstoppad av palmblad. Det fanns inget mer i rummet, ingen mat och inga andra möbler. Istället stod det en liten skål med korn och över skålen låg det en bit skinn.

Tårarna började välla i Omars ögon. När profeten såg det frågade han: Varför gråter du?

Omar svarade: Och varför skulle jag inte gråta o Guds profet? Jag ser hur du ligger på en tunn matta och dina ben värker av att din bädd är så hård och jag ser dina ägodelar - som är ingenting - och du är Guds sändebud och hans utvalde. Kejsarna av Bysans och det persiska riket lever i lyx och bekvämlighet. Deras kronor är gjorda av guld och deras kläder av det bästa siden.

Omar gesterade med armarna för att visa: Och detta är allt du har och allt du äger!

Profeten Muhammed log och tittade milt på Omar: Är du inte glad, O, Omar, över att vi får våra rikedomar, skatter och bekvämligheter i nästa liv. Kungar av denna värld har fått sina belöningar men deras skatter är värdelösa så fort de försvinner från denna jord. Våra skatter ska vi få senare, men när vi fått dem får vi behålla dem för alltid.

När man hör den berättelsen om profeten förstår man att saker och ägodelar inte alls är viktiga. Det är mycket viktigare att man följer det som Gud lärt oss och att man använder sin tid och kraft till att behandla andra människor väl.

Nu kommer den tredje berättelsen. Den visar hur profeten var som ledare. God, rättvis och förlåtande.

Pojken som kastade sten på palmerna

I Medina fanns det en liten pojke som var väldigt snäll, med undantag av en hemskt dålig vana. Han brukade kasta stenar på träden och ännu värre var att han tyckte om att göra det.

En dag begav sig pojken till en oas som låg utanför Medina. Han såg några dadelpalmer och så fort han fick syn på dem plockade han upp stenar och började kasta. Stenarna träffade palmerna så att det blev stora märken i träden och dadlarna föll ned i sanden. Efter ett tag slutade pojken att kasta sten och började äta de dadlar som ramlat ned i sanden.

Dadlarna smakade gott och pojken åt upp allihop utan att bry sig det minsta om den skada som han hade orsakat palmerna. Inte heller tänkte han på de som ägde palmerna. De blev väldigt arga när de upptäckte vad pojken hade gjort. Ägarna gissade att pojken skulle komma tillbaka så de la sig på lur och väntade på honom.

Mycket riktigt. Pojken kom. Han kastade stenar på palmerna och samlade ihop dadlarna som föll ned. Ägarna till palmerna rusade fram och fångade honom. Männen tog pojken till profeten och berättade vad han hade gjort. Pojken var rädd och trodde att profeten skulle bli arg på honom, men profeten talade till honom i ett mjukt tonfall. Profeten ville veta: Varför kastar du sten på palmerna?

För att få dadlar att äta svarade pojken. Jag måste kasta sten på palmerna för att få ned dadlarna.

Profeten förstod att pojken endast var ett barn och att han inte var elak. Så profeten lugnade honom och sade vänligt: Kasta inte sten på palmerna. För om de blir skadade så kommer de inte att kunna fortsätta att bära frukt. Ät istället av de dadlar som redan har fallit till marken.

Sedan bad profeten om att pojken skulle få mer visdom och att han skulle vara mer förståndig i framtiden.

Pojken lärde sig att han inte behövde skada palmerna för att få dadlar, så med Guds hjälp gav han sig iväg klokare än förut. Han var också mycket gladare, för han hade sett att profeten älskade honom, så som han älskade och var snäll mot alla barn.

Om du vill läsa en till berättelse om profeten så klicka här.

Nu kommer del 6 av filmen om profeten Muhammed:

Hoppas att vi ses i morgon, inshallah.